F Ö R I N T E L S E N
Roul, Irene, Sophie, Oskar
Möt några ljus i mörkret
Man har ofta diskuterat faktumet att så många blundade för det som pågick bakom gränserna av Naziterratorierna. Det fanns dock de som tittade, som såg och som handlade. Här är några av dem som inte blundade utan som räckte ut en hand, som kämpade för andras rätt att leva, som var medmänniskor.
Det var änglarna i mörkret som räddade många av judarna. Dom vågade göra något annorlunda. Alla andra hatade judarna medan dom tyckte om dom.
Jag tycker att det dom har gjort är något bra, att dom vågade sticka ut och göra något sånt. Det var ingen människa som kunde tro att någon skulle vilja hjälpa judarna. Människorna som hjälpte dom var inte ens judar.
Det dom har gjort har fått stor betydelse. Änglarna i mörkret offrade sina liv för judarna dom räddade. Om jag skulle offrat mitt liv för någon skulle det vara någon som stod mig nära, t.ex. min familj eller mina bästa vänner. Man hade inte gjort det för någon som man inte kände, men det gjorde dom. Människorna kämpade för det dom ville göra och det var att hjälpa judarna.
Jag tycker att det är en modig gärning att offra sitt liv för att hjälpa andra. Jag skulle inte haft modet till att göra något som jag visste att jag skulle få dödsstraff för. Det var inte många människor som sa något eftersom dem var rädda. Dem var rädda för att bli straffade eftersom det var förbjudet att göra något som var emot Adolf Hitler. Sophie Scholl är en av änglarna i mörkret och dömdes för högförräderi, hon halshöggs samma dag genom giljotinering. Så jag tror att man var rädd för att utsättas för samma öde.
Men änglarna i mörkret gick emot och gjorde en förändring. De kämpade för att minska förintelsen på judarna och många av dem betalade med sina liv.
Personerna som räddade judarna offrade sina egna liv. Det tycker jag är helt fantastiskt. Att människor som egentligen inte hade ett särskilt bra liv själv för det pågick ett krig valde att rädda människor i koncentrationslägren.
Irene Sendler smugglde ut små barn och sparade deras namn i en burk för att barnen och föräldrarna skulle kunna hitta varandra efter kriget. Det var verkligen en super bra idé. Bara att få komma levande ut från koncentrationslägret var en lycka för dom, att dessutom få en chans att återförenas med sin familj måste ha känts overkligt men ändå helt fantastiskt.
Jag hade inte kunnat offra mitt eget liv för någon jag inte känner. Men jag hade kanske tänkt på ett helt annat sätt om jag hade levt när det hände. Hade det inte varit en fara för mitt liv hade jag gjort allt för att rädda dom.
De som gjorde de hade en aning om att de skulle bli avrättade men ändå räddade dom judar som de dessutom inte kände. Jag tycker dom är hjältar.
Oskar Schindler
Den 28 april 1908 föddes en pojke som en dag skulle bli kallad hjälte. Han skulle inte bli sedd som det i allas ögon, framför allt inte i nazisternas. Men nu nästan 50 år efter hans död är han en hjälte i väldigt mångas ögon. Hans välkända namn har nämnts över hela världen, Oskar Schindler.
Oskar växte upp i Svitavy i Österrike-Ungern. 1939 gick han med i NSDAP och fick se hur judarna blev behandlade i koncentrationslägret Plaszow. När judarna beodrades att skickas till Auschwitz köpte han tillbaka de med egna pengar av lägerskommendanten Amon Göth. Han gav de ett ställe att arbeta på i sin egen fabrik där de var bättre skyddade av SS-männens övergrepp.
Oskar fick plantera ett träd i de rättfärdigas trädgård som hedersbetygelse. Han fick även bli begravd i Jerusalem på katolska kyrkogården när han dog 1974, den enda i nazistpariet.
Det har gjorts en film om Oskar Schindler som heter Schindler's list och är regisserad av Steven Spielberg. Filmen handlar om just Oskar när han räddade judarna.
Irene Sendler
Irene..
Per Anger
Per Johan Valentin Anger föddes den 7 december 1913 i Göteborg och gick bort den 26 augusti 2002 i Stockholm.
Per familj bestod av hans fru Elena, sönerna Peter och Jan och hans dotter Birgitta. Han var en svensk diplomat som även hjälpte judarna. Anger var en av personerna under titeln "Änglar i mörkret".
År 1942 anlände Per Anger i Budapest som en av några legationssekreterare. Han skulle hjälpa judarna från att hamna i koncentrationsläger genom att ge judarna varsitt skyddspass som skulle hjälpa dem att fly till ett annat land.
Raoul Wallenberg var även en av personerna som skulle hjälpa judarna. Han kom till Budapest år 1944 när de andra reda börjat med utdelningen av skyddspass.
När Per Anger anlände till Sverige igen, gjorde han olika efterforsknigar om Wallenberg. Dokument visade att Wallenberg blivit tillfångatagen av ryssarna i Sovjet efter de avslutat sitt uppdrag med att dela ut skyddspass. Per började med en lång diplomatisk karriär med stationeringar runt om i världen.
Per fick mycket beröm och belönades för sitt arbete om Wallenberg. Berättelsen blev även till en kortfilm som släpptes år 2012. Filmens titel blev "Wallenbergs skugga". Den handlar om Per och Raoul som räddar flera tusentals judar från Förintelsen. Filmen innehåller människor som har överlevt, anställda på legationen i Budapest och hur en människa gör motstånd mot en tyrannisk regim.
Varje år delas ett pris ut som man kallar "Per Anger-pris". (Priset är en hyllning för Per.) Priset är internationellt för humanistiska och demokratifrämjande insatser och man började dela ut det år 2004. Sveriges regering skapade priset.
Personen eller organisationen som får priset har gjort något extra och utmärkt sig.
Priset har ett värde på 150 000 kr och man får en lite staty i silver. Statyn föreställer två händer som omsluter och skyddar en sfärisk form. En sfär är en klotformad kroppsyta.
Roul Wallenberg
Roul..
Sophie..
Sophia Magdalena Scholl föddes 9 maj 1921, 21 år senare var året 1943 och Sophie Scholl dog den 22 februari.
Hennes far var Robert Scholl, han var borgmästare i Forchtenberg am Kocher, Tyskland. Sophie var det fjärde barnet av sex, hennes äldre bror Hans har en viktig del i Sophies historia.
Sophie Scholl är en av de mest kända personerna som kämpade mot nazisterna. Endast 12 år gammal gick hon med i BDM (Bund Deutscher Mädel). 1937 arresterades några vänner och släktingar till Sophie, vilket i sin tur gjorde ett väldigt starkt intryck på henne. Die Weiise Rose (vita rosen) var en grupp som Sophie var aktiv i, gruppen ville kämpa mot nazismen på ett fredligt sätt.
Sophie skrev brev till sin fästman Fritz Hartnagel, i sina brev citerade hon ofta den franske katolske filosofen Jacques Maritain. "Il faut avoir l'esprit dur er le coeur tendre". ("Man måste vara hårdför i tanken, men vek i hjärtat").
Under sommaren 1942 satt Sophies far i fängelse eftersom han gjort en kritisk anmärkning till en kollega om Adolf Hitler.
Den 18 februari avslöjades Sophie och Hans Scholl, de spred regimfientliga flygblad i universitetets ljusgård. Det var vaktmästaren som avslöjade dem. Han var en SA-man och överlämnade dem till myndigheterna.
Sophie och Hans ställdes inför rätta tillsammans med deras vän Christoph Probst den 22 februari, domaren var Roland Freisler. I domstolen spelade man in när Sophie sa: "Somebody, after all, had to make a start. What we wrote and said is also believed by many others. They just don't dare express themselves as we did".
De tre vännerna dömdes till döden för högförräderi, de avrättades samma dag genom giljotinering. En giljotin frigör en bila som är en typ av yxa från sitt högsta läfe, bilan hugger då den dömda vid halsen. Sophie Scholls sista ord var:
"How can we expect righteousness to prevail when there is hardly anyone willing to give himself up individually to a righteous cause. Such a fine, sunny day, and I have to go, but what does my death matter, if through us thousands of people are awakened and stirred to action?"
Hennes fästman Fritz Hartnagel evakuerades från Stalingrad i januari 1943. Han återvände inte till Tyskland förren efter Sophies död. Senare gifte han sig med hennes syster Elizabeth.
Intressanta saker att veta:
- Sophie Scholl fick sin bild på ett tyskt frimärke.
- Sophie var väldigt duktig inom konst.
- Bok: Sophie SCholls korta liv: Vita rosens kamp mot nazismen av Hermann Vinke
-Film: Sophie Scholl - Die latzten Tage.
Det är en film som jag kan rekommendera, den förklarar hennes liv på ett sätt så att man förstår vad hon gick igenom. Jag tyckte även att filmen var väldigt bra och känslosam.
Sophie Scholl