När de allierade och sovjetiska arméerna skulle anfalla Tyskland passerade de olika koncentrationsläger. Nazisterna var då tvungna att evakuera alla fångarna eftersom de dels inte ville att motståndarna skulle få tag på fångarna, då de kunde berätta hur de hade haft det i lägren. De ville även evakuera människor för att de behövde arbetskraft i krigsindustrin på andra platser i Tyskland. Den tredje anledningen att de ville evakuera fångarna var för att kunna använda dem som gisslan i en uppgörelse, det var bl.a. en av SS-ledarna Heinrich Himmlers idé.

​

Hösten år 1944 började evakueringen i öst och på de flesta ställen skedde det till fots. De första evakueringarna gjordes med tåg men eftersom de inte hade mycket tid och det tog för lång tid med tåg, bestämdes det att fångarna skulle vandra till fots. De ville få fångarna västerut mot mitten av Tyskland. Ungefär 66 000 fångar från Auschwitz marscherade till läger som t.ex. Bergen-Belsen och Buchenwald den 18 januari 1945 och den 1 februari 1945 merscherade cirka 40 000 frångar från Gross-Rosen till bland annat läger som Bergen-Belsen, Flossenbürg och Sachenhausen. Många dog av svält och utmattning och vissa blev skjutna då de inte orkade gå längre, om de protesterade eller när de försökte fly. 



Ordet "dödsmarsch" hittade fångarna själv på, eftersom de trodde att det var ett sätt att döda dem på. Det finns även överlevande som säger att de gick nästan varje dag i fyra månader och totalt blev det 130 mil. De hade fått röda korset- paket som de delade på fyra personer, men stal även sockerbetor, potatis och bönor på vägen.



Här är olika koncentrationsläger och hur många som fick gå dödsmarscher därifrån:

• Dachau: cirka 7000 fångar
• Ravensbrück: cirka 15 000 fångar
• Buchenwald: cirka 30 000 fångar
• Sachenhausen; cirka 30 000 fångar
• Gross-rosen: cirka 40 000 fångar
• Flossenbürg: cirka 16 000 fångar
• Stutthof: cirka 50 000 fångar
• Auschwitz: cirka 66 000 fångar

Matilda Danielsson 9:1 G